Artister Musik

Redan väldigt tidigt på morgonen när jag tar min lätta frukost innan jag åker till jobbet kommer jag i kontakt med den. Tyvärr brukar det sällan vara något bra att gilla. Mycket prat om vad som hänt under natten och vi som precis stigit upp blir ofta påminda om att vi just har vaknat. Frukostsnack som man gärna kan vara utan. Äldsta dottern tar skolbusen varje morgon, däremot får jag köra yngsta tjejen till fritids innan hon börjar skolan. Hon har börjat i ettan och tycker att det är väldigt roligt. Roligt är det däremot inte när jag har valt musiken varje morgon i bilen. Som tur är står hon ut eftersom resan till skolan tar bara fem minuter. Strax efter när jag är på väg mot Kalmar och mitt jobb är det ofta och nästan uteslutande bara Bruce Springsteen som jag lyssnar på. När vi är fler i bilen får jag snällt böja mig för vissa alternativ som Radio Hits FM eller Eric Sade som båda våra döttrar är upp över kära i. Av någon anledning brukar jag oftast vara först när jag låser upp dörren och har då möjlighet att välja musik på spotify och övriga som kommer får snällt lyssna. Vad jag brukar välja, ja det vet ni vid det här laget. Denna blandning av musik som vi sedan lyssnar till resten av dagen känns både avkopplande och skön. En mix av artister och musiker som man lyssnar på. Jag har också fått några nya favoriter som jag har lärt mig att gilla och som bara blir bättre ju mer jag hör dem. Efter en lång dag på jobbet är det åter ”min” musik som dominerar på väg hem. Hemma i lugnet och en kaffe med frugan går vi igenom dagen och lyssnar på radion. Av någon anledning är det bättre musik på kvällarna när det inte är någon lokalradio. Om döttrarna har läxa brukar vi dela upp det. Jag tar 12 åringen och hon tar sjuåringen. Kollar även datorn och kan numera inte låta bli att spela någon låt som man hittar på datorns hemsida. Nu är det mycket vi ser på tillsammans som familjen annorlunda och mästerkocken, båda på tv 4. På vardagarna har vi fasta tider när döttrarna ska i säng. Numera får det lyssna på musik, båda har märkt att de somnar lättare då. Den data som 12 åringen alltid skull somna till, den slipper vi numera och att musik kan lugna så mycket det känns bara tacksamt. Efter en lång dag och det är sängdags även för mig. Vår nya klocka på vägen har ett ovanligt högt tickande som irriterat oss båda och därför har vi satt på vår klockradio på låg volym för att distrahera detta irriterande ljud och det har hjälpt. Sedan har vi satt en tid där musiken ska sluta och bli vanlig klockradio igen, men då sover vi redan. Ja nu somnar även vi till en känd artist eller berömt band. Musik i alla former. Man slipper den aldrig och det känns skönt att den finns.

Den musik man gillar och förknippar med något man uppskattar, den är sällan lokal. Ändå vill säkert många att så ska vara fallet. Lokal prägel på hur man bor, hur man lever och hur man har det runtomkring kan man själv styra, men den lokala musiken hur är det med den.

Självklart kan man uppskatta det och köpa aktuella skivor, men den där närheten som man kan ha till sin lokala byggd den finns inte på samma sätt inom musiken.

Som Blekingebo kan vi inte skryta om några stora kommersiella framgångar när det gäller artrister eller sångare från vårt lilla län, men det finns undantag som Caj Karlsson och några till. Det som är mindre bra att de sällan hörs i vår lokalradio i den utsträckning man vill och för att det ska kallas lokal musik.

När vi talar om musik så tar vi inte enbart om musiken i form av rytmer och så. Minst lika viktiga om inte ännu viktigare är texterna. För många är det nog texterna som är det viktigaste.

Själv tycker jag att texter på engelska ibland kan vara svåra att förstå men då finns ju faktisk verktyg och olika sidor på nätet som man kan använda sig av för att se texterna och då blir det naturligtvis enklare. För hus skulle musik vara om det inte fanns några texter? Fattig skulle jag säga, Naturligtvis finns det musik utan text som är riktigt bra men jag tror inte att det skulle vara så intressant i längden att inte ha några texter.

Nu precis för några dagar sedan började Idol sändas på nytt för säsongen. Det har ju sänts några gånger hittills så jag vet inte vilken gång det är nu men det är inte direkt något nytt i alla fall. Jag har inte sett så många avsnitt den här gången men en fråga återstår alltid. När ska folk få åtminstone

en gnutta självinsikt och inse hur dåliga de är. Jag tycker inte att alla är så dåliga men jag kan inte sluta undra när folk ska inse att programmet inte riktigt är till för de. Någon gång måste folk runt omkring dem tala om för dem att de kanske inte ska ställa upp. Om jag hade en kompis som jag ”hjälpte till” att skicka till Idol och göra bort sig, då hade jag skämts. Då anser jag inte att jag är en god vän.

Jag har själv aldrig direkt haft någon speciell artist som idol, så som till exempel min kompis som jag skrev om tidigare har. Han som avgudar U2. Jag har så länge tillbaka i tiden jag kan minnas aldrig riktigt haft en riktig idol. Det finns och har funnits många artister som jag har gillat men aldrig så pass så att jag har samlat affischer och alla cd-skivor som släpps.

Jag har aldrig stått i långa köer och väntat på de nya cd-skivorna att släppas och så vidare. Men jag har nog alltid velat ha en artist som jag är helt ”inne” i. Men vem vet, det kanske kommer. Jag tror att det finns en artist där ute för oss alla.

Jag och min sambo är olika på många olika sätt. Självklart finns många punkter där vi är ganska lika med men olikheterna är fler. Likaså gäller även när det gäller musik. Vi har absolut helt skild smak när det kommer till musik.

Till att börja med kan nämnas att jag som så gott som alltid lyssnar på musik när jag är glad så lyssnar han på musik när han är deppig eller ledsen. Han lyssnar mestadels på svensk musik och jag på bosnisk. Han gillar låtar som är lite mer åt det ”deppiga” hållet medan jag lyssnar på låtar som lutar åt det ”glada” hållet. Men nu kom jag på att vi har en gemensam punkt när det gäller musik och det är att vi som mest ”går in” i musiken när vi har druckit och när vi är i gott sällskap.

Det som min kompis känner för U2, det känner jag för bosnisk musik. Det är inte direkt lätt att förklara vad exakt det är men det är något slags beroende. Någonting händer i min kropp och i mitt hjärta och även hjärna när jag hör de bosniska rytmerna. När jag hör texterna och rytmerna så blir jag förälskad.

Förälskad i musiken men inte bara det. Förälskad i landet, språket och alla de goda minnena som den frambringar. Det finns ingen stund då jag längtar mer efter mitt hemland som när jag lyssnar på bosnisk musik. En underbar känsla som inte är alldeles lätt att förklara men som jag tror att de flesta av oss har upplevt någon gång när vi har lyssnat på musik.

Kompisen som jag berättade om i förra inlägget, han som bröt sönder skivan, älskar U2. Han gillar väldigt många olika artister och band men U2 är något i särklass enligt honom. Jag vet egentligen inte när detta började eller hur det började men det kan vara så att det redan började då han var liten eftersom hans pappa också gillar U2.

Deras intresse för U2 går inte att beskriva. Det är något mer än att bara gilla själva bandet. Det är något maniskt när vi pratar om min kompis, något utöver det vanliga som har känner för just detta band. Han kan alla texter, han har läst allt om bandet och dess medlemmar och han har varit på otroligt många konserter. Han är helt enkelt förälskad i U2.

En rolig händelse som några kompisar berättade för mig häromdagen. Jag har två goda vänner som båda älskar musik, Deras smak är ganska liknande även om det inte alltid är exakt samma saker de lyssnar på. För några år sedan var den ena av dessa kompisar hemma hos den andra och tittade i hans cd-hylla.

När han fick se en cd från en ganska, enligt honom, dålig artist blev har arg. Hör och häpna, han blev arg över att kompisen hade dålig smak och för att göra något åt det så tog han cd-n och bröt den i två delar. Har ni hört talas om något liknande någon gång tidigare? Han som hade köpt den här cd-n blev naturligtvis ledsen eftersom han gillade musiken som fanns på den.

Eftersom, som jag beskrev ovan, musik i mitt barndomshem spelades enbart vid glada stunder så har det även spridit sig till mig. Jag kan nog säga att det är så det är hemma hos mig idag också. Jag spelar mycket oftare och mycket högra musik om jag är glad och nästan uteslutande då. Och precis som mamma och pappa spelar jag också i första hand gärna glad musik.

Musik för mig är något som ska pigga upp mig ännu mera. Jag ska bli ännu gladare än jag redan är och det är en fantastisk känsla. Och precis som hemma hos mamma och pappa ska det vara så glad musik som möjligt. Jag blir lika imponerad varje gång musiken lyckas röra mig så pass mycket som den gör.